Experimentera med kretsar innebär att man bygger upp den krets som är aktuell för tillfället och efterhand ändrar och/eller byter komponenter för att se om det blir bättre än tidigare. För att enkelt kunna göra detta behövs någon form av hjälp som ibland kallas “plattor”. Jag har testat några typer av dessa “plattor”. De som finns är luftkopplingar, brädkopplingar, bräda med spik kopplingar, experimentkretskort och experimentplatta.
Hur fungerar det
- Luftkopplingar
Man lödar helt enkelt sin krets i luften utan stöd för tråd eller komponenter. Den saknar alltså “platta” helt.
x
x
x - Brädkopplingar
Man gör som med luftkopplingar men man lödar platt mot en bräda.
x
x
x - Bräda med schema och spikkopplingar
Man gör som med brädkopplingar men där det skall lödas slår man ner en spik som det sedan lödas mot.
x
x
x - Bräda med schema och tråd tejpat på schemat
Som ovan men med trådar tejpade direkt mot schemat.
x
x
x - Bräda med schema och koppartejp på schemat
Som ovan men med koppartejp direkt mot schemat.
x
x
x - Experimentkretskort
Detta är ett kretskort fyllt med hål i varierande mönster som man kan löda sina komponenter mot.
x
x
x - Experimentplatta
Detta är en platta gjort av stabil plast fyllt av hål med ledande hylsor i. En del av dessa hål är kopplade ihop. Här sätts kretsen ihop genom att trycka ner trådar och komponenter i hålen.
x
x
x
Efter ett par veckors tester
Efter att ha testat alla versioner i ett par veckor har jag fått fram två vinnare. En av dem tar dock för lång tid att färdigställa men kan vara ett alternativ. Den andra, som är “vinnaren” går fortare att färdigställa eftersom man hoppar över ett moment och inte behöver böja trådar osv.
Tvåan i testet
Baksidan av laminatkortet:
Ett papper tejpas fast så det får plats på laminatskivan:
Kretsen ritas upp på pappret:
Trådarna tejpas och lödas (bara lagt dit några av trådarna):
Närbild:
Efter att jobbat med att klippa, böja och löda trådar som sedan tejpas på plattan har jag insett att denna metod är bra och enkel. Det går lika fort som experimentplattan men det är avsevärt lättare att orientera sig bland trådar och komponenter. I exemplet ovan gjorde jag inte det helt färdigt innan fotografering.
Vinnaren
Genom att rita upp kopplingsschemat direkt på laminatkortet vinner man en del tid. Därefter lägger man ut självklistrande kopparfolie (koppartejp) på ca 5 millimeters bredd. Det går att löda på kopparfolien så det är enkelt att koppla ihop dem så att de leder ström. Komponenterna lödas sedan direkt på kopparfolien.
Baksidan av laminatkortet:
Ett papper tejpas fast så det får plats på laminatskivan:
Kretsen ritas upp på pappret:
Kopparband inköps:
Bandet köpte jag från Amazon.se ca 5mmx10m för 85kr. Valde just detta band därför de hade det på lager (=ingen tull). Finns band med ledande klister också men det måste testas innan det kan rekommenderas.
Bandets yttervarv var ärgat men ett varv senare var det blankt och fint.
Bandet är försett med klister och en skyddshinna. Skyddshinnan fångas upp med en vass kniv och dras av.
Lägga ut bandet:
Bandet klipps i lagom längd och skyddshinnan dras av för att sedan klistras på kopplingsschemat.
Här är alla bandbitar klistrade. Jag har dragit en blå linje på jordbanden. Jag fick improvisera jordledningarna.
Jag upptäckte att schemat borde ritas med linjer också för jordledningar så man slipper improvisera ledningarna med kopparbanden.
Har nu lödat ihop banden och lödat dit komponenterna. Det går väldigt fort att löda och pappret som ligger under tål värmen bra.
En stilstudie på två lödningar.
Slutsats
Efter att testat ett par veckor med alla sorters möjligheter att experimentera med den elektronik som det sedan skall göras kretskort till har jag kommit fram till följande med experiment av förstärkare TDA2003, sämst överst:
- Experimentplattor som är gjorda för att experimentera med
+ Går snabbt att koppla några få kretsar.
– Kan vara dyra att köpa.
– Svårt att hålla ordning på kretsarna och var man befinner sig i byggandet om det blir mer än några få komponenter.
– Kretsarna blir ofta mycket röriga, ser närmast ut som ett ormbo om man har mycket komponenter.
– Svårt att hålla ordning på kretsarna och var man befinner sig i byggandet om det blir mer än några få komponenter. - Luftkopplingar
+ Behövs inget material mer än det som skall kopplas
+ Fungerar bra med få komponenter.
– Svårt att hålla ordning på kretsarna och var man befinner sig i byggandet om det är mer än några få komponenter. - Experimentkretskort
+ Kan bli snyggt om man är noggrann.
– Måste köpas experimentkort.
– Kan inte återanvändas mer än några få gånger.
– Tar tid.
– Svårt att få bort eller ändra komponenter.
– Svårt att hålla ordning på kretsarna och var man befinner sig i byggandet om det blir mer än några få komponenter. - Brädkopplingar
+ Blir bra ordning.
+ Lätt att byta komponenter.
– Svårt att hålla ordning på kretsarna och var man befinner sig i byggandet om det blir mer än några få komponenter. - Brädkopplingar med schema och spik
+ Trådar och komponenter kommer upp över brädan vilket gör det lite lättare att dra ledningar mm.
+ Lätt att jobba med och byta komponenter.
+ Enkelt att orientera sig eftersom schemat ligger under.
– Tar dock lång tid att förbereda. - Brädkopplingar med schema och tråd tejpat på schemat
Lätt att jobba med och byta komponenter. Mycket enkelt att orientera sig eftersom schemat ligger under och tråden ligger rakt på schemat. Tar lång tid att förbereda men kortare tid än platta med spik. - Brädkopplingar meds schema och koppartejp på schemat
Lätt att jobba med och byta komponenter. Mycket enkelt att orientera sig eftersom schemat ligger under och bandet ligger rakt på schemat. Kortast tid att förbereda. Sammantaget är denna metod bäst! Tycker jag…
En annan fördel med denna är att man efter testandet kan sätta in den i en pärm eller lägga den i en låda och på så vis samla på sina experiment. När som helst kan man ta fram den krets man önskar och fortsätta jobba med den.
Koppla kretsar med bräda under som stöd vinner övar alla andra typer av sätt att göra det på. Ännu bättre blir det om man lägger ett kopplingsschema under och drar ledningarna efter. Bäst blir det med att dra ledningar i form av koppartejp ovanpå kopplingsschemat.